Sista tentan skrevs förra helgen och idag fick jag resultatet.
Har haft sådan fruktansvärd ångest eftersom jag tyckte att jag kunde ha presterat bättre. Jag förväntade mig mer utav mig själv och tyckte inte alls att jag levde upp till vad jag hade satt som mål. Nu gick det ju väldigt bra, blev godkänd och därmed slipper jag att tänka på omtentor och Gud vet vad, nästa år. Kursen går bara som högst en gång om året och är väldigt populär och det har varit lite tufft att hänga med i tempot.
Jag tycker faktiskt att fler jurister borde läsa den, åtminstone om man vill arbeta inom rättssystemet. Det är ju faktiskt de som står bakom de avgörande domarna och ofta har de ingen psykologi med sig i sin utbildning. Då ord står mot ord hänger det helt och hållet på hur dessa människor uppfattar vittnet eller målsägande som trovärdig och hur pass tillförlitlig deras utsaga är. Bedömningarna bygger på deras egna erfarenhetssatser, alltså vad de själva har för uppfattning och erfarenhet och om de aldrig läst någon psykologi, hur kan de undvika fallgroparna? Hur kan man avgöra om någon ljuger eller talar sanning om man inte vet hur människor fungerar? Hallå, fördomar och stereotyper?!
Det är just detta hela Sverige de senaste veckorna varit förbannade över då man friade de män som våldtagit en kvinna med en flaska tills hon började blöda. Dessa människor bedömde inte kvinnans utsaga som tillräckligt tillförlitlig för att man utan rimligt tvivel skulle kunna säga att dessa män var skyldiga. Det är ju helt galet.
Jag tror att man ställde upp alternativa hypoteser och utifrån dem bedömde att det faktiskt kunde gått till på ett tredje sätt.
Under kursen har jag bland annat fått läsa ytterst obehagliga våldtäktsdomar mot barn där just ord har stått mot ord, det gör ju ofta det i sådana fall. I ett fick man läsa om hur rätten resonerade kring huruvida en flickas utsaga om en anal våldtäkt som barn var sann eller inte. Det var det mest banala resonemang jag läst, precis som att dessa människor var experter på analt samliv. Det tordes så märkligt för mig varför de gick in i detalj kring hur det borde ha skett och om andra omständigheter som hör ett samliv till. Jag förstår mycket mer kring hur rättssystemet är uppbyggt och kring varför rätten resonerar så fruktans konstigt ibland. Det är en grupp av människor som bygger sitt resonemang utefter deras egna erfarenhetssatser och då faller det ibland på att vissa är trångsynta, fördomsfulla eller naiva.
För tre somrar sedan beställde jag hem en efterlängtad hög med böcker, nu är en av dem utläst och resten ligger i en flyttkartong. Är en periodare och på sistone har jag inte alls haft någon lust att läsa. På sistone betyder alltså de senaste åren. Nu känner jag däremot annorlunda.
Hur som helst, en novellsamling om söta och säregna människor som man annars flyr ifrån. Helt fantastiskt rolig och riktigt bra skriven, skulle kunna plocka fram flera bra citat att aldrig glömma.
”Vi hade älskat människor vi egentligen inte borde ha älskat och sedan gift oss med andra människor för att glömma våra omöjliga kärlekar, eller så hade vi en gång ropat hallå in i den kittel som är vår värld och sedan flytt innan någon kunde svara.”
På sätt och vis kan jag se mig själv som nordbo i kalla Sverige. Men varje vår så undrar jag om det verkligen är meningen att människor ska leva så här kallt. Så beroende utav så många saker och faktorer för att kunna överleva. Men jag gillar ändå vintern och det verkar som om alla människor här anpassar sig så himla bra ändå. Vi klarar oss.
Och nu är det snart sommar och kan inte längta efter någonting annat, tydligen.
Inlägg
